First day

Tar bussen till universitetet. Det tar mig en kavrt eller tjugo minuter beroende pa vilken buss jag valjer. Det kostar fem dollar for en dag eller 72 dollar for en manad. Forsta dagen pa universitetet ar jag saklart alldeles for tidig igen. Inte vagar man vara sen nar man ska representera Sverige! Forst traffar jag Jill och Beverly. De ar supertrevliga och mycket hjalpsamma. Jag borjar med att forvaxla Stieg Larsson med Stig Arlinger. Alla laser Stieg Larsson. De ar glada over att min engelska ar sa bra, men sjalv tycker jag det ar ganska svart med engelskan fortfarande, jag har inte borjat tanka pa engelska an och saknar en del ord. Men de tycker jag talar bra, och hor inte nagon brytning. Jag brukar inte prata med helt amerikansk klang vanligtvis, men nu faller jag in i ledet och gor det. San ar man val som manniska antar jag. Jill foljer med mig och fixar student ID men foto och allt. 5$ kostar det mig. Men de skriver mitt efternamn som "Kasterberg" :( Alla fragar mig forresten hela tiden var betoningen ligger i mitt fornamn.
Jill visar mig runt litegrann pa campusomradet ocksa, vilket ar fantastiskt fint. Det finns till exempel en jattemysig och valskott tradgard som heter Scripps garden, efter Scripps som ar en kand familj som ager tidningar och som jag forstatt det donerat pengar har och dar till olika andamal. Jill berattar att det finns 32-35000 studenter pa universitetet. Till de 10 platserna pa audiologiprogrammet soker 80-100 studenter varje ar. Men de som soker maste ju dessutom ha last fyra ar undergraduate innan de kan borja pa det 4-ariga programmet.

Sedan far jag traffa professor Peter Torre som visar mig sitt labb dar studenter hjalper honom med ett forskningsprojekt om OAE fore och efter en timmes lyssning pa musik i iPod pa MCL. Jag fick ocksa se lokalerna studenterna traffar patienterna i nar de har klinik in campus. Alla lokalerna ar fantastiskt fina! I samtalsrummens ena sida sitter en ruta som upptar nastan hela vaggen genom vilken anhoriga eller professorer kan observera patientmotet. Dessutom sitter det mikrofoner och kameror i samtliga rum och man kan i ett kontrollrum folja vad som hander, eller om man vill logga in pa en saker sida och folja studenterna.

Jag for pa eftermiddagen vara med nar professor Laura Dreisbach haller forelasning om OAE med forrstaarseleverna. Laura ar extremt pedagogisk och kunnig. Eleverna ar ocksa valdigt duktiga och palasta. Diskussionerna haller hog niva och stamningen ar valdigt positiv och konstruktiv. Jag ar valdigt imponerad av bade Laura och studenterna. Jag dyker in i diskussionerna direkt och jag ar valkommen till att gora det. Skont, for det ar svart att inte dras med. De har ocksa James W. Hall som kurslitteratur. De har precis uppgraderat till nya upplagan med Sumaitraijt Dhar som medforfattare. Diskussioner om huruvida man ska anvanda insattningsforstarkning dyker upp och problemen tycks vara desamma som i Sverige. Man gor OAE pa de flesta sjukhus men privata sjukhus, de som foder hemma etc aar inte tvungna till det. En del gor det anda, men det saknas anda pa en del stallen.

Efter Lauras forelasning ar klockan redan fem och jag aker hem. Donmienne och John ar pa middag hos nagra vanner sa jag gar till en videobutik och koper en film. Jag har aldrig varit i en mer valsorterad filmuthyrare, med gengreindelningar som gor mig alldeles varm inombords. Star och velar mellan tre olika versioner av Frankenstein fran 70-talet innan det landar pa en sunkig U-batsfilm. Hemma ater jag lite middag och lagger mig pa soffan. Kanner mig lite risig och det kliar i halsen. Under natten vaknar jag och kanner att jag ar sjuk. Funderar pa att stanna hemma nasta dag och den tanken tar emot riktigt mycket. Kanner mig faktiskt lite ynklig och ensam, saknar min fjella riktigt mycket. Dessutom ar det ju alla hjartans dag nasta dag...