Observerade audiologiska kliniken. En blivande polis hade upptäckt en hörselnedsättning på screening och behövde därför klara av vissa krav på hearing in noise testet (HINT). Han klarade det, han kan bli polis! Sedan rengjorde, lagade och testade vi en hörapparat. Grundligt, tog flera timmar. Till sist hade vi ett återbesök från en distortionsälskande hörapparatanvändare som hade problem med att vänja sig vid sina nya digitala hörapparater. Det var väldigt känslosamt, brukaren hade inte känt sig handikappad förut trots en grav hörselnedsättning. Men vi avslutade hoppfullt ändå.
På kvällen hängde jag med på audiologistudenternas organisations möte hemma hos en student. Students association of audiology (SAA) är deras motsvarighet till NOAS. Fast de är liiiite större. I Sverige har vi fyra olika audiologiprogram. I USA har de 72! De är uppdelade i olika “chapters“ och är knutna till sin institution och även till sitt universitet. De måste ha en advisor från skolan. De ligger också under paraplyorganisationen American Association of Audiology (AAA). Medlemmar i SAA får The journal of american audiology gratis och man får även gå på AAA stora konvent gratis. Hearing Loss Association (HLA) är motsvarigheten till HRF men är inte lika inflytelserika som den svenska organisationen. Men de hade iallafall bjudit in SAA att prata om audiologi och audionomer på ett möte, och studenterna var glada för detta. Precis som i Sverige måste vi jobba mer för att göra oss synliga.
På lördagen tog jag en go sovmorgon och satte mig sedan i trädgården och åt en god frukost. Skulle klippa håret (trimma huvudet alltså). Men eftersom elen i USA går på 110 Volt gick min trimmer bara på halva hastigheten. Så det tog dubbel så lång tid. Lärt mig den läxan.
Tog en go promenad i de mysiga kvarteren och avslutade med att handla mat. Stannade till i den härliga videobutiken på vägen hem, lite för att traäffa lite gott folk också. De visade Smultronstället på en TV och jag blev faktiskt lite varm i själen när jag fick höra lite svenska. En snubbe kom in och bjöd på ett stort fat vietnamesiska vårrullar som han köpt av ett viatnamesiskt gammalt par som bor i kvarteret. Trevligt med lite grannsämja.
På kvällen hängde jag med till en av studenternas 25-årsfest. Det var dresscode, canadian tuxedo... Det betyder jeans och jeansjacka till. Så alla hade så mycket denim som möjligt och det var bara kanadensisk musik och kanadensiskt tema generellt. Trevligt och skoj i hennes studentlägenhet i La Jolla. Jag lärde dem lite svenska och vi sjöng med i mitt band Truten - världens tystaste punkbands musik. De var väldigt bra på att få rätt på skånskan!
Jag har börjat lära känna studenterna lite bättre nu och de är riktigt fina människor. Ikväll är det dags för ännu en fundraiser på Blind Lady Ale House, denna gången till hjälp för flyktingar från Burma. Äta lyxpizza, hjälpa flyktingar. Topp!
Jinnsdräktsfest naaajs :D /Ida
SvaraRadera