Klättring och Top Gun

Var med tredjeårsstudenternas seminarium hela tisdagseftermiddagen och plöjde genom artiklar. Först om hörapparatbrukare och vilka hinder som finns för förstagångsbrukare och senare under eftermiddagen om preventiv audiologi. Vi gick bl.a. igenom två artiklar med svenska forskare som medförfattare där de jämförde amerikanska, brittiska och svenska ungdomars hörselskyddsvanor.

På onsdagen hade vi barnaudiologi och gick igenom olika barnaudiologiska mätningar. Först lekaudiometri och liknande och sedan olika typer av talaudiometri. Det finns många många fler talaudiometriska tester på engelska än på svenska. Men det kan man ju förstå.

Jag hängde med och klättrade i måndags kväll. Vi var på ett jättestort klättergym som heter Mesarim. Efter en ganska snabb genomgång av hur man hanterar rep osv var det bara att köra på. Jag klarade två olika leder på svårighetsgrad 5.7, och det var jag mycket nöjd med. Man har liksom en spärr i hjärnan som gör att det känns väldigt onaturligt att släppa taget och vila i selen även om man tycks ha fastnat på en viss plats. Och genom att vägra ge upp fixade jag klätterleden trots att det kändes helt omöjligt ett tag, och jag var fast på sjukt hög höjd. Jag har mycket användning av min gymnastikbakgrund, framförallt min vighet och balans. Men jag använder mina armar alldeles för mycket och underarmarna blir helt möra ganska snabbt. Fin träningsvärk efteråt!

 Efter gick vi till en indisk restaurang. Eftersom vi var sena dit fanns det bara buffé kvar, men det var lika bra det. Jag har aldrig ätit indisk mat som kändes så genuint indisk. Konstigt, det brukar ju vara indiska kockar i Sverige ocksa, dit jag brukar gå iallafall.

På onsdagskvällen ville Donmienne och John visa mig lite riktigt amerikansk mat. Så vi hamnade på baren som de spelade in pianoscenen i Top gun på. Sunkigt och skitigt ställe. Plastbestick och papperstallrikar. Men amerikansk barbeque. Goda revben, men annars inge vidare. Jo, Top gun ölen var god, och den kom från det lokala bryggeriet Green flash. Efteråt gick vi till en betydligt fräshare glassbar i gas light kvarteret. Glass finns det gott om här och den gillar jag mycket!

Ikväll är det grillat igen, men denna gången ska vi till en bra koreansk restaurang. Vi har en korean med oss, så vi har bra kontroll på äktheten.

Mexikaner hör också dåligt, speciellt i rymden

Var på fundraiser i nästan åtta timmar på söndagen. Massa olika typer av trevligt folk. En trädgårdsmästare volontärjobbade med att samla in frukt från folks trädgårdar. De som inte kan få användning av all sin skörd gav via honom vidare till bättre behövande. Jag pratade med en f.d. militär om McCarthyeran. Och så berättade han att han var väldigt nöjd med sina osynliga hörapparater Lyric. Det var full rulle hela dagen och jag fick träffa många nya människor. Och så drack vi konstiga, spännande och goda öl.

Idag på måndagen fick jag vara med när en av studenterna skötte ett patientbesök helt och hållet på spanska. Skickligt!

Nu ska jag iväg och klättra på vad jag förstår är Californiens bästa och största klättergym. Efteråt ska vi till Green flash bryggeri för mat och dryck. 

Canadian tuxedos

Observerade audiologiska kliniken. En blivande polis hade upptäckt en hörselnedsättning på screening och behövde därför klara av vissa krav på hearing in noise testet (HINT). Han klarade det, han kan bli polis! Sedan rengjorde, lagade och testade vi en hörapparat. Grundligt, tog flera timmar. Till sist hade vi ett återbesök från en distortionsälskande hörapparatanvändare som hade problem med att vänja sig vid sina nya digitala hörapparater. Det var väldigt känslosamt, brukaren hade inte känt sig handikappad förut trots en grav hörselnedsättning. Men vi avslutade hoppfullt ändå.

På kvällen hängde jag med på audiologistudenternas organisations möte hemma hos en student. Students association of audiology (SAA) är deras motsvarighet till NOAS. Fast de är liiiite större. I Sverige har vi fyra olika audiologiprogram. I USA har de 72! De är uppdelade i olika “chapters“ och är knutna till sin institution och även till sitt universitet. De måste ha en advisor från skolan. De ligger också under paraplyorganisationen American Association of Audiology (AAA). Medlemmar i SAA får The journal of american audiology gratis och man får även gå på AAA stora konvent gratis. Hearing Loss Association (HLA) är motsvarigheten till HRF men är inte lika inflytelserika som den svenska organisationen. Men de hade iallafall bjudit in SAA att prata om audiologi och audionomer på ett möte, och studenterna var glada för detta. Precis som i Sverige måste vi jobba mer för att göra oss synliga.

 På lördagen tog jag en go sovmorgon och satte mig sedan i trädgården och åt en god frukost. Skulle klippa håret (trimma huvudet alltså). Men eftersom elen i USA går på 110 Volt gick min trimmer bara på halva hastigheten. Så det tog dubbel så lång tid. Lärt mig den läxan.

Tog en go promenad i de mysiga kvarteren och avslutade med att handla mat. Stannade till i den härliga videobutiken på vägen hem, lite för att traäffa lite gott folk också. De visade Smultronstället på en TV och jag blev faktiskt lite varm i själen när jag fick höra lite svenska. En snubbe kom in och bjöd på ett stort fat vietnamesiska vårrullar som han köpt av ett viatnamesiskt gammalt par som bor i kvarteret. Trevligt med lite grannsämja.

På kvällen hängde jag med till en av studenternas 25-årsfest. Det var dresscode, canadian tuxedo... Det betyder jeans och jeansjacka till. Så alla hade så mycket denim som möjligt och det var bara kanadensisk musik och kanadensiskt tema generellt. Trevligt och skoj i hennes studentlägenhet i La Jolla. Jag lärde dem lite svenska och vi sjöng med i mitt band Truten - världens tystaste punkbands musik. De var väldigt bra på att få rätt på skånskan!

Jag har börjat lära känna studenterna lite bättre nu och de är riktigt fina människor. Ikväll är det dags för ännu en fundraiser på Blind Lady Ale House, denna gången till hjälp för flyktingar från Burma. Äta lyxpizza, hjälpa flyktingar. Topp!

Värme, huevärk och klinik

Observerade Speechclinic. Individuell terapi med strokepatienterna som var på gruppterapin i måndags. Lite tungt, lite intressant, lite trist. Jag bytte till mer audiologi nästa vecka istället för detta. Sedan hade vi research and evidence based practices. Först presenterade studenterna olika artiklar inom områden de själva valde. De utvärderade kvalitén och presenterade resultaten. Några föredrag var riktigt intressanta, t.ex. om tinnitusprogram i hörapparater eller musikspelare som använder sig av musik eller toner, typ Widex Zen.


Efter det gick vi in på statistik. De hade ett litet quiz där studenterna fick klicka på olika svarsalternativ med fjärrkontroller. Vid fyra var mitt hue fullt så jag gick hem. 

Det var varmt. Jag kände mig litta ensam. Var helt färdig när jag kom hem så jag vilade lite på soffan och glodde på en dokumentar på svt-play om 80-talstidningen OKEJ. Sedan blev jag hungrig så jag gick å åt en burgare. Like you do. Testade sen den lokala puben. Har numera avverkat ett till av mina mål; att ta en öl på en klassisk amerikansk långsmal bar. Sedan gick jag hem och somnade på soffan. När John och Donmienne kom hem från klättringen (som jag var för trött för att hänga med på) var jag visst helt väck för jag hade tydligen snackat svenska med dem. 

Avslutade dagen med att kolla på en dokumentär om Delfiner. 

spionage, motion och kackerlackor

I måndags började jag dagen med att observera klinik på speech and languangeavdelningen. Man sitter i en korridor mellan alla de olika behandlingsrummen och tittar in genom ett fönster som bara är spegelglas på patienternas. Inne i behandlingsrummen sitter mikrofoner och man lyssnar i hörlurar med ställbar volym. Smidigt! Dessutom sitter det filmkameror i alla behandlingsrummen, även rummen på den audiologiska kliniken. Studenterna har uppgifter där de ska analysera sina insatser genom att se inspelningar av sina behandlingar. Hela terminen finns sparad för att se på i efterhand.

Jag såg en först en gruppbehandling med strokepatienter och sedan en enskild terapisession med en strokepatient. Jag satt bredvid patientens fru och observerade hela behandlingen. Sist såg jag en session med en idrottskille som gick på universitetet som behövde utveckla sitt språk mer. Jag är ju inte logoped så jag kan inte så mycket om såna här behandlingar.

 Jag slutade lite tidigare, kanske pga att det var helgdagen presidents day. Så då passade jag på att springa en runda. Jätteskönt att äntligen vara frisk nog att kunna motionera lite. Denna katten måste röra på sig, annars sprängs han i luften!

På kvällen gick jag med Donmienne och John till en fundraiser för två cancersjuka personer på en fantastisk bar som heter Blind Lady Ale House. De hade releaseparty för två IPA från det lokala ölmärket Red River: The Elder och The Younger. Gott som fan och stället är jättemysigt, med långa träbänkar och trevlig 50-talsaktig retrostämning. De serverade inte sina gourmétpizzor som vanligt, utan de hade en “roachcoach“ utanför istället, som är en husbil typ som en matvagn där man kan köpa mat att ta med sig in. Så vi köpte kackerlackor i pitabröd med kryddig sås, jättegott!
   Nääääeeee, det gjorde vi inte. Men det e kul att det kallas roachcoach. Vi åt portabelloburgare och pommes. DET var gott.

Söndagsutlfykt!

Jag och Donmienne tog bilen ner till Ocean Beach och käkade frukost på hennes australienska kompis fik. Jag åt en väldigt amerikansk chili and cheeseomelett och hash browns. Sådär gott. Ocean Beach var najs dock. Det var enorma vågor som slog emot högt upp på den gigantiska piren. Glodde i en enorm second hanbutik med en massa massa inredningsprylar, både skitfint, fin skit och bara skit. Köpte en insektsbrosch i guld. Bra att ha. Sedan körde vi upp till fyren som ligger längst upp, längst ut på en landtipp så att man ser ut över hela staden, bukten, stilla havet och hela världen! Det var en fantastisk utsikt på denna strålande februaridag.

In i bilen igen och ner till Silver Strand och Hotel del Coronado. Hotellet byggdes kring sekelskiftet och stranden är väldigt bred och lång. Sjukt bred och lång. Där skulle jag bara vilja springa springa springa. Hade jag bott i San Diego hade jag varit marathonlöpare. Husen nere vid havet är stora och dyra men ingen verkar bo där.

Sedan drog vi till In and out och käkade hamburgare. Inte så gott, Burger Loung var mycket bättre. Efter lite knixande hittade vi fram till en gitarraffär. Där hade de gitarrer. Jag köpte ingen. Därpå drog vi till en stor galleria. Jag ville testa på en riktig galleria. Det var sådär. Så vi drog till Goodwill som är typ som Humana second hand.

Så går en dag i våra liv och kommer aldrig åter.

I öknen kan ingen höra dig skrika

Igår åt jag en klassisk amerikansk hamburgare med pommes, lökringar och en pale ale till. Gott! Det var en bra avslutning på en rätt trist dag. Bara en sån sak jag kände att jag behövde avverka over here.

Idag stack jag och Donmienne ut till Anza Borregoöknen med hennes kompis Dan. John var uppe i bergen och vandrade i snö. Coolt att de har så olika förhållanden i samma område på samma gång. Vi letade upp lite olika gamla målningar på klippor och gropar i stenar som indianer gjort för länge sen. Vi såg en del helt fantastiska utsikter ut över dalarna. En massa kaktusar, några kaniner, ännu fler coola (och sjukt vassa) kaktusar, sten och sand. Men också en fantastisk stillsam tystnad. Ingen vind, ingen trafik, ingenting! Det var skönt. Vi promenerade och klättrade typ 7-8 kilometer. Dan märkte ut lite platser med sin GPS och gömde små lådor till sina kursdeltagare som han nästa helg skulle lära ut lite hiking och kartläsning till. Så de skulle ha skattjakt. Skatterna var dels lite M&Ms och en flaska vin, men också de här gamla indianplatserna. Det var härligt att få komma ut från stan och se lite riktig natur som omväxling.

På vägen hem stannade vi till i en lite “gamla västern“-by som heter Julian med trähus längs en smal gata. Den är främst känd för sina äppelpajer, så vi åt tre olika. Det kändes som after-ski där vi satt i lite halvsportiga kläder på träbänkar. Såg en lama och några hästar.

När vi kom hem slumrade jag till en liten stund, sen gick jag och Donmienne till den lokala videobutiken för att hyra en film. Det är den bästa videobutiken jag någonsin varit i, jag är tvungen att skriva det igen. Denna gången upptäckte jag skräckfilmsavdelningen och sci-fiavdelningen. Enormt många. Massa charmiga B-filmer och knepig skit. Jag drömde lite om hur det skulle vara om jag och Daniel B. hade bott här, vi hade hängt i videobutiken alltid. Och alla våra polare från skolan hade hängt hos oss och kollat B-film och druckit ekologisk IPA. (De har ju ingen folköl här).

Nu lagar Donmienne mat, sen ska vi glo lite på Eddie Izzard, hyrt från videobutiken. Like you do...

pfft!

Idag har jag inte haft något på universitetet, så jag tog bussen ner till downtown. Det var tråkigt. Jag saknar min fjella. Imorgon ska jag nog på utflykt till öknen med Donmienne och John.

hearing aids, festivalstamning och judar

Idag observerade jag klinik, vilket bestod i att folja en forstaarsstudent for horapparatutprovningar. Den forsta hade riktigt dalig horsel men var vass pa att lasa lappar. Hon var pa aterbesok med sina nya Oticon Acta. Det gick bra.

Den andra patienten var audiologistudent. Dar holl vi pa i flera timmar och hade en riktigt experimentiell session for att komma till bukt med en distande hogtalare som lat "crunchy". Fem personer satt i rummet och det var bade larorikt och en skrattfest. Resound Alera var det som gallde. Vi diskuterade ocksa en vuxen patient med psykogen HNS, ovanligt och intressant!

Deras utrustning for horselgangsmatning var valdigt smidig och vi kunde koppla in horlurar for att som audionom kunna lyssna direkt inne i horselgangen. Pa sa vis kan vi uppleva precis hur det later for patienten. Vadda "crunchy" liksom? Sa da vet man vad patienten upplever mycket battre. Ge mig en Audioscan Verifit NU! Kostar bara 14000$.

Det var arbetsmarknadsdag pa campus. Manga utstallare, men inga audiologijobb. Dock massa army, navy, security och police.

Det far nog allt bli en matavslutning pa varje blogginlagg. Sa, here goes:
Varje torsdag staller de upp en massa mattalt pa campus. Som malmofestivalens matstand med mat fran varldens alla horn, fast sjukt mycket battre! Jag kakade ostafrikansk mat med linser, bonor, majs, grillat kott, ris och grejjer. Jattegott och lyxigt. Satte mig pa en grasplatt i solen och at. Tydligen hade jag satt mig vid "jewish friends"skylten. Lite lustigt tyckte jag, som inte ar religios alls.

Forst horsel, sedan mat

Okej, forst berattar jag om vilken audiologi vi hade, sen ska jag bara skriva om vad jag atit och druckit.

Vi borjar morgonen med pediatric audiology med professor Laura Dreisbach. Hon ar helskon, och studenterna gillar henna ocksa. Forelasningen handlar om hur de psykoakustiska matmetoderna for barn har utvecklats, vilka vi anvander idag och varfor. Alltsa med tittladar, lekaudiometri osv. Pedagogiskt till tusen som vanligt och det kanns som en bra ide att fa inblick i utvecklingen av matmetoderna for att pa sa vis fa forstaelse for att var profession standigt ocksa utvecklas. Jag tycker det ar ett bra konkret exempel pa hur man kan se hur evidensbasering och forskning passar in i ett kliniskt sammanhang. Allt hanger ju ihop.

Efter lunch har vi professor Carol Mackersie i "Research and evidence based practices in audiology".  Hoppsan, kan man tanka sig att forskning och evidensbasering kommer igen! Denna forelasning fokuserar dock mer rakt pa hur man laser och skriver vetenskapliga artiklar. Vi borjar med att bryta ner inledningen till en artikel om hur olika typer av auditiv aterkoppling kan lindra stammning. Typ som speecheasy, fast detta handlade om forskning kring olika typer av modulering av aterkopplingen tillsammans med tempo pa tal samverkar. Intressant artikel for ovrigt, men mest en bra lektion i hur vetenskapliga artiklar ar upplagda och hur man sjalv kriver sa bra som mojligt. Mackersie ar tyligen editor (eller har varit?) pa Ear and Hearing.

Andra delen med Mackersie handlar om statistik. Vi lar oss om hypotesprovning, type 1 och typ 2 fel, t-tester och ANOVA. Vi hade detta i hostas och jag tyckte att det var trist till tusen, men samtidigt inser jag hur nodvandigt, viktigt, grundlaggande och skitbra det ar att kunna detta fullt ut om man ska pyssla med forskning eller ens bara kunna tolka vetenskap nar man uppdaterar sin kunskap. Dessa tva timmarna var verkligen guld varda for mig, och jag fick en enormt mycket battre forstaelse far hur testerna fungerar. Jag kanske behover lura min hjarna med engelska for att aktivera statistikskillsen...  De anvande tyvarr inte SPSS, utan ett annat statistikprogram jag inte minns namnet pa.

Jag snackar lite med Steve i forstaarsklassen om kaffe, science fiction, arstider och jobb. Hans tjej tog examen fran programmet i somras och jobbar nu med neurofysiologi. Hon gor "intra operative monitoring" som innebar en typ av elektrofysiologisk matning pa patienter som opererar t.ex ryggen, for att kunna hitta tydliga tecken pa att nagot galet haller pa att handa neurologiskt. (typ ABR fast storre) Steve verade ocksa intresserad av detta och det fanns tydligen hela tre foretag bara i San Diego som pysslade med detta.

Jag snackar sen en god stund med Todd om musik. Mest punk, hardcore och alternativa grejjer. Han spelar ocksa i band och har gjort det i en massa ar, turnerat runt USA, slappt skivor och grejjer. Det ar skoj att hitta folk som har liknande intressen. Dessutom har vi samma fina frisyr; tunnt och kort :)

Okej, mat!
Ett valdigt anvandbart ord jag lart mig ar granola. Det betyder musli. Det ater jag varje morgon. Jag och Donmienne akte ju till Sprouts, som ar en stor ekologisk butik, i sondags. Sa jag ater Grekisk yoghurt, farska hallon, farska blabar och ekologisk granola med pumpafron varje morgon. Ekologiskt kaffe (som vi malde i butiken) pa det. Inte dumt alls.

Till lunch har det varit ekologiska fullkorsbagels med kronartskocka, spenat och parmesanspread. Pa det kalkon och majonas. (Hej Kristina!) Och sa lite fardigskivat apple i plastpase. Maste kompensera for allt det ekologiska med lite korkat fardigskivat. De har sma kaffebarer utomhus pa campus dar jag brukar kopa gott ekologiskt kaffe for 1.65$.

Hemma har vi lagat lax en dag, Donmienne wokade en gang och sa kakar vi ett vitloksbrad med hela vitloksklyftor i. John alskar fint ol. Mikrobryggeriexplosionen ar annu storre i San Diego och har finns till och med en liten olfestival med nastan bara lokala bryggerier. Jag och John testade en dubbel IPA fran Mission Brewery som heter "Shipwrecked". Najs. Och om man anda pratar lite om trender sa ar det ju helt i linje med hipsterkulturen att John och Donmienne haller pa med klattring. De har INTE en egen surdeg dock ;)

Igar var vi pa en mexikansk restaurang med Donmiennes kinesiska kusin och hennes man. Wow, vilket fantastiskt stalle! Flaggor och pinatas i taket, handmalat kakel pa vaggarna och fullproppat med folk. Jag kan ju redan nu bocka av att beskriva hur akustiken och ljudmiljon var. Som ni kan gissa alldeles bedrovlig, jag hade faktiskt lite ont i oronen efterat, men jag hade nog inte forvantat mig nagon annan ljudmiljo heller. Forst dricker vi margaritas och mexikansk ol ("Bohemia") nar vi vantar pa att fa bord. Vi bestaller olika ratter och smakar av varandra. San har akta och vallagad mexikansk mat har jag aldrig provat forut. Fisksallad, kyckling, nagan slags gris, bonroror, bonsaser, en chokladig sas som heter "mole", olika typer av farska brad, nachos och tacos... Fantastiskt! Men det basta av allt ar ju att fyra mariarchis i full mundering gar runt bland gasterna och spelar latar pa bestallning. Lite turistigt, men anda charmigt och de spelar bra.

Nu ska jag dricka kaffe och lasa pa om den utbildningenpa SDSUs studieplan och antagningskrav.

Dag tva

Mitt halsont ar en smula battre pa morgonen och jag valjer att bita ihop. Jag ar pa skolan till atta for att skriva ut tva artiklar jag fick mailat till mig av Peter Torre eftersom jag skulle fa vara med pa ett seminarie om horselskadeprevention pa eftermiddagen. Men forst skulle jag fa vara med och observera nar studenter har patienter pa kliniken. Forst kollar jag pa nar Steve har ett aterbesok av en horapparatbarare. De tar fram HTT genom att lasa upp meningar i mikrofon! Lararen professor Carla Georgeson vill att alla studenter ska klara det pa 90 sekunder innan de far anvanda inspelat material, och ute pa klinikerna har de mest den har "monitored live voice". Dessutom tar man valdigt sallan 125hz, och ofta inte heller 250hz.

Sedan hanger jag med nar Kelsie anpassar en andra horapparat pa en supersot tvaaring. Hon ar riktigt skicklig trots att hon ar forstaarsstudent. Zebrarandig Phonak far han. Efter detta hanger jag med nar Leah bekantar sig med surroundsystemet i frifalt kallat CASPA. Paminner om forskning kring spatialt horande som jag fatt se lite av nar jag och Lucas Holm besokte var kandidatuppsatshandledare Elisabeth Sundevall Thoren pa Eriksholm.

Studenterna far ruskigt mycket praktisk erfarenhet eftersom de traffar patienter pa kliniken tre timmar i veckan under de forsta tre aren. Det innebar ungefar en eller tva patienter i veckan. Och sa har de ca 16 veckor per termin och tre terminer per ar. (aven sommartermin) En del jobbar dessutom som graduate assistants och da far de lite erfarenhet av enklare reparationsarbete ocksa. Och hela fjarde aret ar de ute och arbetar pa klinik. Snacka om att vara forberedd for arbetslivet!

Pa lunchen sitter jag ute i solen och forsoker snabbt lasa artiklarna till Peters seminarie. For forsta ganger blir det riktigt varmt, och jag blir nastan lite svettig. Men pa morgonen hade jag mossa pa mig for att slippa frysa om min kala skalle.

Pa eftermiddagen ar jag med tredjearsstudenterna pa ett seminarie om "amplifying research and technology". En student presenterar tre artiklar som handlar om digital bullerreducering, och dessa seminarierna ska forbereda studenterna pa att jobba med evidensbaserat arbete. Och studenterna ar riktigt duktiga pa att presentera och diskutera vetenskapliga artiklar. Acceptable noise level (ANL) dyker upp pa seminariet och jag kan saklart inte halla tyst eftersom jag och Lucas Holm skriver om ANL till var magisteruppsats. Far faktiskt lite nya uppslag till uppsatsen. Kanns jatteskont att kunna komma in i ganget direkt.

ANNU senare ar det hearing conservation seminar med professor Peter Torre. Tva och tva presenterar studenterna en vetenskaplig artikel pa omradet. De ger mycket bra kritik pa allt fran metodik till statistik och det ar ett hogt tempo. Studenterna ar mycket farberedda och skarpta. Jag ar valdigt imonderad an en gang. Men ocksa inspirerad. Och jag ar ju intresserad av preventiv horselvard. Sa nar Peter fragar om jag vill vara med pa seminariet nasta vecka ocksa svarar jag saklart direkt att det ar klart att jag vill! Men jag far snabbt tillagga att forst maste kolla in mitt schema for att se om jag har tid och mojlighet. Klockan ar namligen redan over fem nu. Jag ar faktiskt lite forsiktig att ta pa mig allt for mycket. Jag har ju mojlighet att delta i hur mycket som helst har! Och sa sitter jag har och bloggar pa. Maste forsoka att vara lite mindre intresserad imorgon och ta mindre anteckningar, annars tar det sa lang tid att skriva i bloggen ;)

First day

Tar bussen till universitetet. Det tar mig en kavrt eller tjugo minuter beroende pa vilken buss jag valjer. Det kostar fem dollar for en dag eller 72 dollar for en manad. Forsta dagen pa universitetet ar jag saklart alldeles for tidig igen. Inte vagar man vara sen nar man ska representera Sverige! Forst traffar jag Jill och Beverly. De ar supertrevliga och mycket hjalpsamma. Jag borjar med att forvaxla Stieg Larsson med Stig Arlinger. Alla laser Stieg Larsson. De ar glada over att min engelska ar sa bra, men sjalv tycker jag det ar ganska svart med engelskan fortfarande, jag har inte borjat tanka pa engelska an och saknar en del ord. Men de tycker jag talar bra, och hor inte nagon brytning. Jag brukar inte prata med helt amerikansk klang vanligtvis, men nu faller jag in i ledet och gor det. San ar man val som manniska antar jag. Jill foljer med mig och fixar student ID men foto och allt. 5$ kostar det mig. Men de skriver mitt efternamn som "Kasterberg" :( Alla fragar mig forresten hela tiden var betoningen ligger i mitt fornamn.
Jill visar mig runt litegrann pa campusomradet ocksa, vilket ar fantastiskt fint. Det finns till exempel en jattemysig och valskott tradgard som heter Scripps garden, efter Scripps som ar en kand familj som ager tidningar och som jag forstatt det donerat pengar har och dar till olika andamal. Jill berattar att det finns 32-35000 studenter pa universitetet. Till de 10 platserna pa audiologiprogrammet soker 80-100 studenter varje ar. Men de som soker maste ju dessutom ha last fyra ar undergraduate innan de kan borja pa det 4-ariga programmet.

Sedan far jag traffa professor Peter Torre som visar mig sitt labb dar studenter hjalper honom med ett forskningsprojekt om OAE fore och efter en timmes lyssning pa musik i iPod pa MCL. Jag fick ocksa se lokalerna studenterna traffar patienterna i nar de har klinik in campus. Alla lokalerna ar fantastiskt fina! I samtalsrummens ena sida sitter en ruta som upptar nastan hela vaggen genom vilken anhoriga eller professorer kan observera patientmotet. Dessutom sitter det mikrofoner och kameror i samtliga rum och man kan i ett kontrollrum folja vad som hander, eller om man vill logga in pa en saker sida och folja studenterna.

Jag for pa eftermiddagen vara med nar professor Laura Dreisbach haller forelasning om OAE med forrstaarseleverna. Laura ar extremt pedagogisk och kunnig. Eleverna ar ocksa valdigt duktiga och palasta. Diskussionerna haller hog niva och stamningen ar valdigt positiv och konstruktiv. Jag ar valdigt imponerad av bade Laura och studenterna. Jag dyker in i diskussionerna direkt och jag ar valkommen till att gora det. Skont, for det ar svart att inte dras med. De har ocksa James W. Hall som kurslitteratur. De har precis uppgraderat till nya upplagan med Sumaitraijt Dhar som medforfattare. Diskussioner om huruvida man ska anvanda insattningsforstarkning dyker upp och problemen tycks vara desamma som i Sverige. Man gor OAE pa de flesta sjukhus men privata sjukhus, de som foder hemma etc aar inte tvungna till det. En del gor det anda, men det saknas anda pa en del stallen.

Efter Lauras forelasning ar klockan redan fem och jag aker hem. Donmienne och John ar pa middag hos nagra vanner sa jag gar till en videobutik och koper en film. Jag har aldrig varit i en mer valsorterad filmuthyrare, med gengreindelningar som gor mig alldeles varm inombords. Star och velar mellan tre olika versioner av Frankenstein fran 70-talet innan det landar pa en sunkig U-batsfilm. Hemma ater jag lite middag och lagger mig pa soffan. Kanner mig lite risig och det kliar i halsen. Under natten vaknar jag och kanner att jag ar sjuk. Funderar pa att stanna hemma nasta dag och den tanken tar emot riktigt mycket. Kanner mig faktiskt lite ynklig och ensam, saknar min fjella riktigt mycket. Dessutom ar det ju alla hjartans dag nasta dag...

Framme i USA

Efter en hel evighet pa flyg kom jag antligen ram till San Diego. Jag gick upp klockan atta pa morgonen i Sverige, tog taget fran Malmoe till Kastrup pa 20 minuter och var ute i lojligt god tid. Jag har haft en massa resfeber, framfor allt sista dagen innan jag skulle resa sa jag var lite radd att vara forsenad. Nar jag sedan val hade checkat in min resvaska och fatt mina boarding pass blev jag helt lugn och tyckte istallet att alla andra var onodigt nerviga. Forsta flyget till Island gick smidigt och bra, inget krangel i sakerhetskontroller eller sa. Bytet till nasta flyg som skulle ta mig till Seattle gick ocksa bra. Dar fick jag checka ut min vaska och skicka ivag den igen. Nu var det ocksa dags for passkontroll och sakerhetskontroll. Jag fick en stor rod lapp och en extra intervju dar jag fick forklara mina avsikter. Men det blev en trevlig intervju dar jag berattade hur jag kande Donmienne jag skulle bo hos och vilka klasser jag skulle ga pa och att jag inte skulle fa nagra poang for dem. Jag fick ocksa beskriva hur jag kommit i kontakt med universitetet och vad jag skulle jobba med inom audiologi. Jag tvekade ett kort ogonblick pa fragan om hur jag forsorjer mig sjalv som student. Borjade med "in Sweden we have a different system..." och det var nog det de tog in mig for. Jag som inte ens tar nagot CSN langre. Jaja, det var over pa en kvart. Sedan andrades min gate och jag fick hjalp att hitta ratt av en flygvardinna som faktiskt skulle jobba pa min flight. Hon hette Sue, hade jobbat som flygvardinna i 50 ar och sprudlade av gladje och energi. Hela flygpersonalen var valdigt glada och skamtsamma. Dock stendog jag pa planet men da hade jag ocksa varit vaken i 20 timmar. Jag hade planerat att vara vaken sa lange som mojligt for att kunna sova hela natten nar vi kom hem och stalla om dygnet till amerikansk tid sa fort som mojligt.

Donmienne och hennes man John hamtade mig pa San Diegos flygplats i sin folkabubbla som gar pa atervunnen vegetabilisk frityrolja. Flygplatsen i San Diego ligger forresten mitt i stan, men jag som kom pa kvallen sag bara stadens alla ljus. Det ar ratt haftigt att landa mitt i stan, och smidigt att det bara tar 10 minuter att kora hem darifran. Men vi som pysslar med audiologi vet ju ocksa att det inte ar bra for halsan att bo for nara en bullrig flygplats.

Donmienne och John bor i ett omrade som heter Kensington som mest bestar av sma laga hus byggda pa 20-talet under "The spanish revival era". Manniskorna har ar "organic loving and gay friendly" som Donmienne beskriver det. Manga av hennes vanner ar gay och aven mina. Jag fick ett valdigt trevligt intryck pa en gang, med en valdigt oppen och hemtrevlig stamning. Manniskorna halsar pa dig och verkar bry sig om varandra i kvarteret. Husen har sma sota verandor och tradgardar med kaktusar, palmer och fina blommor. Jag har i februari manad fatt se en livs levande kolibri! Den hovrade kring en jattefin blomma som heter bird of paradise.

Efter att ha sovit som en stock och vaknat tidigt gick jag och Donmienne till det lokala stammisfiket. Vi at en riktigt god frukost med agg och surdegsbrod. Alla i personalen var valdigt artiga och hade ganska mycket tatueringar. Det fiket passar mig. Efter det akte vi och handlade lite mat pa en ekologisk livsmedelsbutik som heter Sprouts. Ekologiska butiker finns ju i Sverige ocksa, men denna var riktigt stor och hade ett sortiment som slar allt annat. Man kunde valja och vraka bland flera marken och sorter av allt fran notter, mejeriprodukter, kaffe, tandkram, frukt, hudkram och annat. Och manniskorna i butiken likt i kvarteret var vitt skilda typer, unga, gamla, fattiga, valbargade och i alla mojliga etniciteter och stilar. Det gillar jag.

Ikvall ska vi laga lite mat har hemma och bara sloa. Jag har tagit en promenad runt kvarteret sa att jag ska hitta ratt buss imorgon nar forsta dagen pa universitetet drar igang. Jag kanner mig jetlaggad och sliten, men ocksa valdigt peppad och glad!